.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag.
Men ibland blir den aldrig detsamma mer.
Min mamma somnade in för alltid i morse.
 
Jag pratade med henne i telefon förra torsdagen,
och hon berättade att hon fått besked att hon hade lungcancer,
eventuellt med metastaser i nacken och i värsta fall ända upp i huvudet.
Vi pratade lite om olika röntgentbesök hon skulle på senare
i september och oktober. 
Jag lovade att ringa upp henne på fredag förmiddag, eftersom både hon och
jag blev lite tagna på sängen av beskedet och saknade ord just då.
När jag ringde henne på för middagen, så svarade pappa att hon sov.
Vi ville inte väcka henne eftersom hon enligt pappa inte sovit något alls under natten.
Hon hade haft en väldig ångest, så pappa hade givit henne en tablett som hon
fått utskriven av läkaren i Torsdags.
Men mamma sov inte, utan hon var medvetslös.
Ambulansen hämtade henne vid ett-tiden på dagen.
Enligt läkarna då så hade hon fått en överdos, eller så tålde hon inte medicinen.
Men pappa och min syster räknade tabletterna som var kvar, och det var 99 st
av 100 utskrivna. Hon skulle få komma hem på kvällen sa dom.
Problemet var att hon skulle ha haft 10 mg, men läkaren hade skrivit ut 100 mg!!!
Jag for till Stockholm för vi skulle ordna med visumen till Thailand.
Lördagmorgon så får jag veta att mamma blev kvar på sjukhuset, för det gick inte att väcka henne.
Natten till söndag så får hon hjärtsvikt och leversvikt, och har fått lunginflamation med hög feber.
Jag tog tåget hem på söndag, och jag och mina syskon har suttit hos henne sen dess.
Hon vaknade till lite på söndagkvällen så vi fick kontakt.
Sen låg hon messt hela tiden och sa AJ till varje utandning.
Under veckan har det varit en känslomässig bergochdal bana,
lite kontakt då och då med mamma.
Och efter att vakat hos mamma i 5 dagar så var vi ganska spattiga allihop.
Jag har sovit på sjukhuset med mamma hela veckan,
men blev tvungen att fara hem igår kväll eftersom jag skulle lämna blodprover kl. 8 i morse.
Jag har x antal mil att åka hem
Jag hade tid för provtagning nu i onsdags men bokade om den tills idag i stället.
Mina syskon var också tvungna och utebli natten mellan torsdag och fredag.
En av mina mostrar satt tillsammans med min brorson hos mamma den natten.
Min äldste bror hann ändå upp till mamma innan det var över.
Och i morse var det slut.

Det är så stilla och lungt  inuti mig nu
när jag kan lyssna in i mitt hjärta
och glädjas åt det som var en gång.

Min käre make blir väldigt lätt rastlös av sig.
Så mellan altanbygge, fönstermålning både hemma och på skolan,
tapetsering, målning, skorstensfix, golvslipning och fiske så bygger han fågelholkar !
För ett tag sen var han osynlig både inne och ute.
Jag ropade på honom och undrade var han var och vad han pysslade med.
Då var han i ladugården/garaget/verkstan och svarade att
han höll på med en present till mig :)
Senare på dagen så frågade även Vickis vart han var, och jag svarade att
han var där ute och höll på med en present till mig.
-Jaha, sa hon. Du ska väl få en fågelholk !!!
Men det bidde ingen fågelholk, det bidde en tavla.
 
Bilden föreställer en båt på havet
och längst upp till höger har han satt en dikt där det står:
Jag finns alltid här
för att förstå dig
Jag finns alltid här
för att skratta med dig
jag finns alltid här
för att gråta med dig
Jag finns alltid här
för att tala med dig
Jag finns alltid här
för att tänka med dig
Jag finns alltid här
för att planera med dig
Även om vi inte alltid är tillsammans
så ska du veta att
Jag alltid finns här för att älska dig
 
Jag älskar min pysslige,
omtänksamma goa gubbe.

har varit RÖKFRI I 10 DAGAR!!!!!!!!!!!!!!!!
Tjosan, vad stolt jag är !
Och familjen lever och bor kvar med mig :)
Jag har inte varit så där jättevidrig som jag brukar
bli då jag försöker sluta röka.
Den här gången använder jag plåster, och det går riktigt bra.
Det längsta jag hållit upp förut har varit i 6 dagar, och då har min familj fått
stå ut med den värsta häxan man kan tänka sig.
Så det har oftast varit mitt dåliga samvete för att jag är så
grinig mot allt och alla, och inte röksuget i sig som fått mig att röka igen.
Men NU........
 ...så biter jag ihop och morrar för mig själv,
tar en kaka eller en PÅSE ostkrokar !!
Jag bakar kakor, bullar och matbröd och käkar godis och glass !!!
Vickis och Moa undrade härom dagen vart deras mamma har tagit vägen ????
Den dom har nu äter godis och glass och BAKAR ????
Och det gör inte deras mamma  :)
Jag börjar att komma i form nu efter en orgie i ostkrokar, Ahlgrens Bilar och däck,
och en sommar med med mycket god mat, gott vin och lata slappa dagar.
För rund är väl också en slags form.....
 

I måndags så kom Madde och Daniel hit med lilla vackra Isabell.
Janne och jag har ju fixat och donat i deras rum i väntan på underverket.
 
Janne har målat och tapetserat, och sen har vi målat om sängen till Persikan.
Så här blev resultatet.
   
 
I fyra dagar sov dom här och jag har gosat och gosat på
min sötnos som annars  bara äter och sover hela tiden.
Hon är en riktig liten sömntuta den tjejen.
   
I onsdags när Moa kom hem från skolan så packade vi ner limpmackor
med falukorv och kokade varm choklad och for sen ner till älven för att fiska lite.
Janne och Madde fiskade, Moa solade och jag gosade på Isabell.
   
Och vem fick storfisken då ?
 STORFISKAR´N  MADDE  :)
I går eftermiddag så for mina älsklingar hem och
lämnar ett obeskrivbart tomrum efter sig.
Hur jag ska klara mig utan dom i sex, sju månader igen.
Men tiden går fort när man har roligt.
Madde har Isabell och jag har Koh Lanta.
Men som vanligt så vill jag ju ha ALLT.
Jag vill ha alla mina tjejer nära mig. 
Men det är fortfarande några veckor kvar innan vi
åker tillbaka till Thailand.
Så vi hinner ses många gånger till, och om jag har
en rackarns tur så hinner jag få med mig Isabells första skratt
i bagaget till Koh Lanta.

 

med dimmiga schampoflaskor.

Nu har jag tvättat håret i balsam och efterbehandlat det
med flytande tvål.......för sista gången.
Det är inte kul att se dåligt när man är i duschen,
och man ska måsta gissa vilken flaska man ska ta.
Det funkar ju liksom inge bra att ha glasögonen på sig i duschen.
Glasögon med vindrutetorkare för duschen kanske vore
något att söka patent på .
Tills dess den uppfinningen är klar så gör jag numera på mitt sätt.
ALLA flaskor ska märkas innan dom hamnar i duschen............
 Med bokstäver som jag kan se.......
Hur gör ni andra som använder glasögon utanför duschen??

Nu är det slut på bloggtorkan och dags att börja skriva lite igen.
Madde sade ju upp hyreskontraktet med Persikan igår.
 
Och i morse så började Persikan att göra sig klar för flytten ut
till stora vida världen.
Att föda barn var en barnlek, när jag nu vet hur det känns att
VÄNTA fram en Persika.
När Madde ringde i morse och berättade att det var på gång så
började jag att skaka i hela kroppen, sen grät jag NATURLIGTVIS......
Sen vimsade jag bara runt i pyjamas till halv 12, då Madde ringde igen,
och berättade att det nu var ca 5 minuter mellan värkarna.
Att sitta på andra sidan luren när hon har värkar och ont är
ingen barnlek för en blivande mormor kan jag berätta.
Hon andas och jag gråter...............
Sen berättar hon att det ligger en cd-skiva på bordet framför henne,
och att det hon ska föda fram borde ju vara lika stort som skivan :)
Så vi skrattar mellan hennes värkar och mina tårar.
På eftermiddagen så for Vickis och jag till Hammarstrand,
och då ringde Madde igen för att berätta att hon nu var
på väg in till BB.
Och jag börjar gråta igen mitt på gatan där jag står..........
Det tar på krafterna att bli mormor.
För en stund sen så ringde hon från BB och berättade att hon
nu skulle börja att ta lustgas och att hon var öppen ett par cm.
Det var tre minuter mellan värkarna nu och nästa gång som hon ringer
så är jag MORMOR !!
Och hon min förstfödda dotter är MAMMA !!
Nu gråter jag igen.........
Men det är ju glädjetårar så dom får rinna.

I går var ju en riktig slappardag.
Jag låg och läste lite på eftermiddagen under filten och slumrade
naturligtvis till en liten stund. Skönt värre !
Det luktade jättegott i kammaren eftersom jag tänt ljus med
vaniljdoft :)
 
Janne låg i vardagsrummet och kollade på någon svart vit film om krig.
Moa spelade lite DS en stund, men väckte mig efter ett tag och tyckte vi
skulle baka lite.
Det blev negerbollar, eller vad dom kallas för nu för tiden.
Medans jag gjorde i ordning middagen så gick Janne ner och
eldade igång bastun. Sååå jätteskönt med en bastu.
Efter bastun så gjorde vi i ordning varsin irish coffee och
satte oss och kollade på en dvd.
Efter ca en timme så får jag kanonont i magen.
Fattade på en gång att det var dags för ett nytt gallstensanfall !
Jag gick först upp och la mig i sängen och hoppades att jag skulle
somna ifrån elendet. Mina tabletter är ju kvar i Thailand. Jippie............
Men efter ett par timmar så får jag gå ner och lägga mig på soffan
för snart är det dags att hänga över toastolen.
Jag börjar spy vid ett-tiden, och runt kl. 4 så är det över.
Jag har ju inte ätit så som jag borde sen vi kom hem.
Mycket fet mat och feta ostar har det blivit.  Och nu hade jag ätit liiite stekt lök till
middag, och grädden till irish coffeen var väl droppen.
Så nu ska jag börja med ett slags reningsprogram som jag fått av
en tjej i Thailand.
  Då ska jag dricka ca en halv liter klorofyll på morgonen,
och sedan ska jag äta en tablett av klöverblommor, som sen ska trappas upp
till sex tabletter om dagen. På kvällen ska jag dricka en kopp the som luktar hö,
och som sätter igång tarmarna rejält. Skitkul :)
Testade denna kur i två veckor innan vi for och mådde jättebra i magen sen.
Det är väl bara att inse att jag mår bäst av att leva som en ko.
Janne köpte förresten en ny fotlänk åt mig när vi var i Thailand,
och på den så var det två hjärtan och EN BJÄLLRA.
Vad passar bättre till en ko ?

Muu, på er !

Brrrrr.......
Idag så är det samma temperatur ute som vi har i kylskåpet.
Filmen igår var väl sådär........
Det är sällan man lyckas med en uppföljare som håller måttet av den första
filmen. Men Moa tyckte den var rolig, och jag skrattade väl också en del.
Men jag hade nog lite högre förväntningar än vad hon hade, och blev därför lite besviken.
Nu ska jag stuva lite makaroner och steka korv, sen ska jag krypa ner i soffan under en filt
tillsammans med resterna av gårdagens lördagsgodis och läsa en bok.
Jag läser just nu en bok som heter "Lyckan, kärleken och meningen med livet ".
Den handlar om en tjej som lämnar ett framgångsrikt liv, för att
resa ut i världen och besöka tre olika kulturer.
Italien, Indien och Indonesien.
Hon gör en inre resa där hon utforskar både sitt inre andliga väsen och konsten att njuta av livet.
Och det är precis vad jag ska göra idag. Njuta av livet :)
Stuvade makaroner och korv, godis, lite tända ljus och en bra bok.

Take me home countryroad musiken.
Den sjunger vi unisont och högt i bilen när vi ser skylten.
Refr:
"Hammarstrand vår vackra by

Vi kommer hem, hem till dig

För din sommar, för din vinter

Vi kommer hem, hem till dig!" 
Idag har vi varit hemma i en vecka.
Och det är väl först i dag som det börjar likna ett hem, och inte ett jätteförråd.
När vi flyttade till Thailand förra året så körde Janne upp de grejor som inte skulle
säljas eller ges bort. Och eftersom jag jobbade hela förra sommaren så visste jag inte
hur det såg ut här när vi for.
Och HJÄLP hur det såg ut.
Det var kartonger, säckar och möbler om vartannat.
Att jag har en hamstergen som heter duga, det vet jag om.
Men att det blev så här mycket grejer och kläder kvar................
Det hade jag ingen aning om....
Vojne, vojne !!
Men nu börjar det se någorlunda ut ialla fall :)
Och i Torsdags så kom Madde hit och det blev ett kramkalas som heter duga.
Jag fick äntligen känna på kulan, men Persikan ville ju självklart inte sparka
på sin mormor, det är ju en väluppfostrad Persika där inne.
Men vi gjorde lite slängpussar till varandra.
Madde kände nog hur det rörde sig där inne när Persikan pussade tillbaka till mormor :)
På lördag kom Magnus och Pernilla upp med småprinsarna,
så jag har fått vara "Farmor Anka" i ett par dagar.
Roland "lillbosken" är ju tre år nu, så vi hade mycket roligt åt
kiss och bajs och pruttar. Finns det något som är roligare när man är tre år
eller en "Farmor Anka" :)
Jag ringde ju sjukhuset i går om en tid för blodprovstagning.
Och vilket otrevligt bemötande det blev.
Typiskt svensk sjukvård !
Jag skulle INTE få komma och ta något blodprov.
Hade jag en aning om vad det kostade??
Visste jag hur många det var som kom och ville ta blodprover om
malariasmitta??
Och förresten så hade jag nog varken dengue eller chikungunyafeber,
för det är en ovanlig sjukdom !!!!! ????
Och OM jag haft denguefeber så spelar det ju ingen roll...............
Jag tänkte ju i allafall åka tillbaka till Thailand.
Ett chikungunya blodprov kunde jag bara glömma att få ta.
För det var ju oväsentligt om jag haft det eller inte.
Det är sån´t man får räkna med när man reser utomlands.
Att det är farligt !! Och att man kan bli sjuk !!
Och det har ju inte svensk sjukvård råd med.
Det är väl märkligt att jag ska stöta på ALLA stolpskott i sjukvården.
Eller så måste man vara ett stolpskott för att få jobba på sjukhus.........
SUCK
Efter mycket om och men så fick jag väl komma då.
Men nå´n läkare skulle jag inte få träffa, för jag var ju inte sjuk,
och dom behandlar bara sjuka patienter.............
Jag fick ju inte komma medans jag var sjuk, utan skulle vänta ca 10 dagar tills kroppen
hade bildat antikroppar, så att man då kan se vad det var/är.
Om man har haft dengue en gång, så kan man dö av blödarsjuka
om man får det en andra gång. Så jag tycker det är väldigt väsentligt för mig
att få veta om jag haft dengue eller inte.
Men som jag har förstått nu senare så lutar det mer åt att jag haft chikungunyafeber,
som påminner om denguefeber med feber, ledvärk och utslag, ...
Men jag vill få det bekräftat och inte bara gissa själv.

Hade jag varit kvar i Thailand då jag blev sjuk, så har jag förmodligen fått både
massage och en kopp the medan jag pratade med en både trevlig och kompetent läkare
som skulle tagit det prover som behövdes.
Men nu är jag i välfärds Sverige och ska till "cykelverksta´n" i morgonbitti för provtagning.
Sen ska jag träffa mina syskon och mamma och pappa.
Det ska bli kul att träffa allihop och prata igen nästan ett år :)
På eftermiddagen så ska jag hem till Madde och hjälpa henne att
sätta ihop själsängen vi köpt åt Persikan.
Innan jag far hem så ska jag köpa en rackarns massa hyllor så jag får upp resten
av det som ligger på bord och bänkar.
Vädret är ju bra om man tänker på hur mycket jag har att göra inne nu.
Men nästa vecka kommer nog solen, och då ska jag ut och plantera.
Tjo, vad det ska bli roligt.


 

Den som infekteras första gången får influensaliknande symptom:
feber, huvud och muskelvärk, men också diffus trötthet och hudutslag.

Och jag ser hemsk ut på hela kroppen.
   
Min fötter är så svällda att jag skulle galant kunna vara med
i vilket rullatorrally som hellst. 0-100 på två veckor :)
Knäna är svarta och har dubbel storlek, liksom fingrarna.
På benen har jag även fått små blodbristningar som skiftar i blått.
Jag har utslag från hårbotten till tårna.
OCH DET KLIIIIIIIIAR  !!!
Febern kommer och går i vågor.
Det är kanonväder här i Sverige nu med en temperatur runt 30 grader.
Och jag sitter med jacka och strumpor och tokfryser mellan varven.
Människor smittas genom bett av infekterade Aedes-myggor.

Sjukdomen smittar inte från människa till människa.
Man blir sen immun mot den virustyp man har haft, men andra gången man smittas 
av någon av de andra virustyperna (det finns 4 st) kan det bli mycket allvarligare då en blödande
variant av febern kan slå till.
Då får man hemorragisk dengue, med mera uttalade blödningar i inre organ och
från matsmältningskanalen. Detta är en mycket allvarlig komplikation som kan
orsaka en livshotande blödningschock.
Jag var på läkarstationen här i Storå idag, och dom ringde och pratade med
infektionskliniken i Örebro, där dom sa att det var för tidigt med ett blodprov idag,
eftersom jag inte hunnit bilda antikroppar ännu.
Däremot så tog dom ett stick i fingret och konstaterade att jag hade förhöjda infektionsvärden.
Så dom skreven remiss till Sundsvalls sjukhus där jag ska ta blodprover på Måndag eller Tisdag.
Chansen att drabbas av denguafeber är väldigt liten, och chansen att bli
biten två gånger är i det närmsta microbisk.
På Koh Lanta finns bara två typer av denguamyggor.
Den ena är jag nu immun mot, så det ska till mycket otur om jag skulle drabbas
en andra gång av den andra sorten också.
Men jag lever ändå på hoppet att det skulle vara en släng av spunk i stället...........