På återseende.........

har vi sagt till många nu dom senaste dagarna.
Det är med blandade känslor som vi lämnar Lanta
för den här gången.
Idag så åt vi lunch med Martin och Tina och sa...... på återseende
Ikväll har vi ätit middag hemma med Tommy, Zeb och Anna,
och sagt..........på återseende.
Sen kom även Heidi, Linnea och Mårten, och vi sa.......
på återseende.
Heidi, Linnea jag och Vickis var förresten till M och fixade våra naglar idag.
Snyggt blev det.
 
Nu är klockan 23.00 och det är 29 grader varmt ute.
Undra hur många grader det är i Sverige nu? 15 kanske.
Alla väskor är packade och klara,(med en aning övervikt) och
klockan 6 i morgon bitti kommer taxin och hämtar oss.
Strax innan kl. 6 i morgonbitti så kommer Anna och Bambi hit,
så vi får säga ett sista...........på återssende :)
Sen blir det ett par dar i Bangkok innan vi far mot Sverige.
      På återseende KohLanta :)

Skolavslutning

I fredags så hade barnen sin skolavslutning.
Den här fredagen så var det Vickis klass som ordnat veckans avslutning.

Men egentligen så var det nog vi föräldrar som stod för underhållningen.
Klassen hade bestämt att vi skulle leka "så ska det låta".
Vi delades upp i två lag, mammor (tjejer) i ett lag, och pappor (killar) i det andra.
Jag har ända sedan barnen började skolan här, varit sååå imponerad av alla
barnens mod att fredag efter fredag bjuda på sig själva och både sjunga, dansa, spexa eller
läsa högt inför en ofta väldigt stor publik, bestående av föräldrar, syskon och andra
skolkamrater.
Så jag blev ju inte så jätteförvånad när vi föräldrar gjorde det samma.
Barnen visade bilder och vi skulle välja två och sedan sjunga.
En pappa sjöng "smoke on the water" och en annan pappa sjöng -
Jag vill bada i champagne min vän,  på resan genom gryningen. Jag vill leva la dolce vita,
Ja jag vill leva la dolce vita, ge mig glitter o glamour
....
Vi på tjejsidan var ju inte sämre utan sjöng också.
Moa pekade på ett par skor och en jacka, sen sjöng hon (och vi andra)
-Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna.............
Jag valde ut en fisk och en katt, sen sjöng vi
- Tänk jag drömde inatt, att jag hade en katt, och han åt bara sill o potäter..........
Det blev oavgjort mellan lagen.
Sen var det dags för barnen att få sin avslutningsmedalj.
Moa har längtat sen augusti på den medaljen :)
  Tripp, trapp, trull väntar på medalj.
   
Och det var välförtjänta medaljer.
Dom har lärt sig så otrolgt mycket på det här året.
Och anpassat sig så bra till en ny kultur och nya vänner.
Dom har även lärt sig en del av thaispråket och en väldig massa engelska.
Idag var Pass med på avslutningen (en thai/indian som hjälper till på skolan)
och vi sjöng den Thailändska Nationalsången med flagghissning för
sista gången den här säsongen.
   
Thailändska nationalsången  (med svenskt uttal)
Pra thet thi ruam löed nu chad chuá thai
Pen pra cha rat, pha thai kho´ng thai thuk suåan
Yoo dam rong khon wai dai thang muan
Duay thai luan mai, rak sa mak khi
Thai ni rak sa ngop, thä thu´ng rop mai khlat
Ek ka rat jaa mai hai khrai khom khi
Sa la luöd thuk´n yad pen chat p´hli
Tha loeng prat het chat thai tha wi mi chai chaiyå.


Vilken dag........

det varit idag.
Jag skulle ju fått min kompletteringsuppgift i Fastighetsrätten i går.
Men hon, min kära lärare, "glömde bort det" så jag fick den kl. 18.00 nu i kväll.
I morse så skulle Janne tvätta mattorna inför flytten, och drog på sig ett ryggskott eller
någon slags sträckning i ryggen.
Vi får nog ta en massage i morgon. Jag hoppas det hjälper att mjuka upp hans onda rygg.
Och då jag inte fått uppgiften som jag skulle göra idag, så började jag packa inför flytten.
Jag packade det messta själv, medan Janne satt och led.
Nu är det bara kök och badsgrejor och femtioelva resväkor med kläder kvar.
Men det kan vi köra själva på mopparna i helgen.
Sen for jag och letade efter Bambi som jag tänkt skulle hjälpa till med transporten av möblerna.
Men hon hade farit iväg någonstans och gick inte att nå.
Hämtade tjejerna vid tvåtiden, och sen for vi till det tyska bageriet och beställde brownies
som Moa ska ha med sig på skolan i morgon bitti.
Hon ville ha en liten avslutningsfest för sina klasskompisar och fröken.
Sen tänkte vi åka till Garden Hill och äta födelsedagstårta, men på hemvägen så stannar vi till
hos Sue på Coutry Lao för att höra om hon hört av Bambi.
Det hade hon inte, men hon hade fixat två thaikillar med bil som kunde hjälpa oss.
OK, inget fika utan hem och peka vad som skulle flyttas.
Pratade med ägaren till huset som vi hyrt om att flytta ut hans grejor till ett annat hus han äger.
Det var OK.
Snurrigt blev det då Garden Hills personal bar ut hans grejor och vi bar in våra :)
Två svängar med full bil, och halv sex var det klart.
Hem igen och kolla mailen, och NU hade uppgiften kommit.
Och den skulle in i kväll.
Och nu är den inskickad och klar !
Pust!!  Men jag tror det gick bra.  (Optimist jag)
Nu har jag fått ett glas vin av mig själv, och känner vad trött jag är.
Men i morgon så är det inget som "måste" göras, eftersom allt blev avklarat idag :)
Nu är dags för sängen och ett bokband.






Nu börjar det snurra......

på ordentligt där uppe i hjärnkontoret.
 
Jag börjar bete mig lika förvirrat som jag gjorde hemma innan vi for.
Jag minns hur jag en dag stod utanför ytterdörren till vårt låsta hus och
och tröck, och tröck ............................på bilnyckeln !!!
Jag blev skitstressad och var irriterad för att dörren inte "klickade".
Nu är jag lika vimsig som då.
Det är så mycket som ska fixas innan vi ska fara, och mycket som ska fixas
när vi kommer hem. Biljetter som ska bokas på olika flyg.
Jag har inte bokat hotell i Bangkok än, men det tar vi på söndag.
Kollade med Garden Hill idag, och dom lovade att ta hand om mina blommor
och vattna dom då vi far.
Hoppas att allt är flyttat och bokat och klart på måndag.
På tisdag så vill jag bara vara på stranden och plocka snäckor hela dan !
Sista dagen på Lanta.
I dag så har jag varit på två utvecklingssamtal på skolan.
Först med Moa, där hennes fröken berättade vilken underbar dotter vi har.
Hon tyckte att Moa var så duktig att både läsa, skriva och räkna.
Och hon var ju bara 5 år då hon började i förskolan här.
Förutom det så tyckte hon att Moa var så snäll och omtänksam mot alla,
och ofta gav  andra "uppåt puffar" (att säga snälla saker om någon).
Bl.a. så hade hon en dag givit fröken en "uppåt puff" så att hon började att gråta.
Jag blir ju naturligtvis så rörd och stolt att jag fick svälja hårt och kämpa mot tårarna.
Sen var det Vickis tur att ha sitt utvecklingssamtal.
Med Vickis så har jag ju vanan inne hur det brukar låta på hennes utvecklingssamtal.
Beröm, beröm, beröm.
Men idag då hennes fröken börjar berätta hur duktig Vickis är, och att hon alltid har
alla rätt på prov, och vilken språkbegåvning hon är så händer det igen.
Världens klump i halsen och tårarna stiger i ögonen.
-Är jag med barn ?? Jag känner mig så lättrörd nu, tänkte jag. 
Då det är tekniskt omöjligt sen ett par år,
så var det bara så enkelt att:
JAG ÄR SÅ STOLT OCH GLAD ÖVER MINA TJEJER!!!
 
På eftermiddagen så for vi upp till huset vi hyrt inför nästa säsong.
Vi har köpt två dubbelgarderober och en våningssäng till tjejerna som
skulle levereras dit idag.
Vi var där ett par timmar och möblerade och donade lite.
Sen var klockan plötsligt halv sex och det började bli dags för middag.
Vi gick ner till stranden och åt på Moon Walk.
Efter maten så for Janne och jag in till Saladan för vi måste handla ingredienser
till Niklas, för han ska baka matbröd i kväll, som han sen ska bjuda lärarna på i morgon på skolan.
Till brödet ska han även göra en sallad och en bål och duka festligt.
Det är den avslutande hemkunskapsuppgiften att göra en "sommar fest".
Nicke har också fått jättemycket med beröm av lärarna på sitt utvecklingssamtal,
som var i April. Han har lyckats skrapa ihop både MVG och en massa VG.
Så stoltare som föräldrar än så här kan man inte bli.
När vi skulle fara hem från Saladan så börjar Janne skrika till mig.
Jag körde på fel sida................mot trafiken.
Vojne, vojne........
Nu sitter jag och väntar på en uppgift från högskolan som jag ska göra i morgon.
Jag var tvungen att lämna en kompletterings uppgift för att få godkänt.
Jag missade ju som bekant tentatiden, eftersom Sverige fått sommartid då tentan gick :)
Så i morgon blir det plugg hela dan. På bemärkelsedan å allt :(
På fredag så ska resten av möbler och grejor flyttas till det andra huset.
Sen så har ju barnen skolavslutning på eftermiddagen, och då ska jag väl grina en skvätt.
Så vi bestämde idag att jag fyller år på lördag i stället :)
Om jag kommer ihåg det...............





Salt och Pepparligan

Jag har nyss läst en bok som heter "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg.

Den handlar om hennes uppväxt i Västerås på 70 och 80-talet tillsammans
med en alkoholiserad pappa.

I boken så skriver hon bl.a. om Salt och Pepparligan som hon var väldigt rädd för.

Och TJO vilken Flashback jag fick !!!

När jag gick i mellanstadiet så var alla vi barn tokrädda för Salt och Pepparligan.

Dom skulle ha sitt tillhåll i "Lillskogen" ovanför området där vi bodde.

Ligan tog folk (i alla fall barn) tillfånga och skar upp deras handleder och strödde
salt och peppar i såren innan dom sydde igen det.

Då för tiden så var vi barn ALLTID ute och lekte.

Och eftersom jag var en "pojkflicka" så var jag oftast ute med pojkarna och lekte

"Röda Vita rosen". Den leken kunde bli ganska grym vill jag minnas.

Leken gick ut på att man var två lag, Röda Rosen och Vita Rosen.

Oftast fick den Vita Rosen börja med att gömma det som var "skatten" för att sen
hålla sig undan från dom i Röda Rosen.

Jag minns inte vad vi hade som skatt, en sten kanske. Sen skulle den Röda Rosen
jaga rätt på någon ur Vita Rosen och på ett eller annat sätt få den tillfångatagne att
avslöja var skatten fanns.
Man kunde kittla, plåga dom på olika vis eller helt enkelt binda dom.

Den här leken gjorde att vi ofta hamnade just i Lillskogen,
där Salt och Pepparligan också skulle hålla till.

Den gång jag minns så starkt är just vid ett tillfångatagande som jag hade lyckats
med i Lillskogen. Jag hade bundit fast en motståndare runt ett träd med mitt hopprep
och skulle nu tvinga honom att avslöja vart skatten fanns. Plötsligt så skriker någon
annan att Salt och Pepparligan kommer.
Jag blev så rädd att jag sprang hem och glömde min fånge i skogen.

Jag kommer inte ihåg hur länge "min fånge" blev kvar i Lillskogen eller vem som befriade honom.
Men jag minns hur fruktansvärt rädd jag var för Salt och Pepparligan.

Och jag minns vilken ångest jag hade för att jag glömt "min fånge" i Lillskogen.

Jag är ju inte uppväxt i Västerås som Åsa Linderborg, utan i Norrland.

Salt och Pepparligan måste antingen ha varit en ambulerande liga, eller så var det bara en myt.

Är det någon av er läsare som också varit rädda för Salt och Pepparligan?

Och i vilken stad i så fall.


Nedräkningen.......

har börjat på allvar nu.
Om 10 dagar så lämnar vi Koh Lanta för den här säsongen.
Och efter 2 dagar i Bangkok så landar vi på svensk mark den 29:e.
Det är med blandade känslor som jag räknar ner.
Jag längtar efter alla mina nära och kära.
Men så enoooormt mycket efter Madeleine, och saknaden blir större ju närmare
hemrese datumet närmar sig.
Nu är det så få dagar kvar tills jag ska få träffa henne och äntligen få känna på Persikan.
Jag får en klump i halsen bara av tanken.
  Min lilla stora tjej som ska bli mamma nu..................och jag ska bli mormor :)
Jag längtar efter Magnus och små prinsarna också, och jag hoppas jag får se mycket av dom i sommar.
          
"Mina" vackra småprinsar Alfred och Lillbosken. (Roland)
Och jag saknar Böle och vårt sovrum där med breda timmerväggar och vår lilla säng som
vi kan trängas i :) Här i Thailand så har vi en vanlig stor dubbelsäng så vi får nästan ha
walkie talkie när vi ska prata med varandra:)
Men det är för varmt här för att ligga sked i allafall !!
Och jag längtar efter falukorv..........ungsbakad.........stekt.......... kokt med pepparotssås
eller bara kall falukorv på limpmacka.
Åh vad mumsigt.......
På vardagarna när vi lämnat av barnen på skolan så brukar jag lämna min motorcykel där och gå hem.
Det är ganska precis en halv mil, och tar runt 50 minuter att gå.
Jag är noga med att ta på mig min keps när jag går, för det är ganska hett i solen.
  I går morse när jag vaknade så regnade det.
Så jag bestämde mig för att gå senare om det klarnade upp.
Vid tolvtiden så var det hyfsat väder men ganska molningt, så jag tänkte att idag så
behöver jag ingen keps. Jag brukar ta med mig 10 bath i Ipod-väskan så jag kan köpa vatten
efter halva vägen. Det gjorde jag idag också.
Eftersom det inte var så varmt så tänkte jag gå lite längre och gick söderut på ön.
När jag gått i ca 40 minuter så fanns det inte ett moln på himlen och det började bli hett
som i h.....vete. Jag siktade in mig på närmsta 7 eleven för att köpa vatten och sen vända hemåt.
INGA PENGAR !!
Jag måste ha tappat dom när jag fipplade med Ipoden.
Ingen keps och inget vatten.................
Jag kände mig som en urlakad kokt kräfta då jag kom hem och slängde mig i poolen :)
Vädret skiftar från minut till minut nu. Regn, sol, regn, sol....
Nu ska man alltid ha BÅDE keps och regnjacka med sig när man går någonstans !
På eftermiddagen så gick jag ner till stranden för jag ville ha massage.
Men alla massagesmattor var undanplockade för säsongen.
Tjejen som jobbar på Castaway-baren ringde en kompis som skulle kasta sig på
en cykel och komma och massera mig ändå :)
Det skulle ta ca 15 minuter för henne att komma, så då tänkte jag passa på att dricka en
kaffeshake med kahlua medan jag väntar. Men baren var också stängd för säsongen.
Men Leb som jobbar där fixade en åt mig ändå !
Men från nu och fram till oktober är nästan allt  stängt.
   
En timmes oljemassage med den här utsikten gjorde inte ont.
Det här är min plats på jorden !!
Och jag längtar tillbaka innan jag ens har farit härifrån...............
Till hösten då vi kommer tillbaka så ska jag ha Madeleine och Persikan i en resväska
och falukorv i den andra.
Det blir bra !!


Skratt och tårar

På tisdagkvällen så hade det ordnats en insamling för Bob (som jag berättade om i måndags)
Hans sjukhusvistelse och alla operationer han måste genomgå kommer att kosta mycket pengar.
Bob har ingen sjukförsäkring och inga "besparingar" heller.
Men han har ett gott hjärta. Och det visade sig i kväll.
Det blev en Buffémiddag på Coutry Lao (där Bob har sin bar) där gästerna fick betala vad det ville för maten.
Pengarna ska sen ska gå till Bob:s operationer.
Det kom massor med folk, och alla betalade så dyrt det kunde.
Kvällen gav ca 40.000 Bath.
 
I går morse så for ju Janne och jag tillsammans med Anna, Sue och Bambi till
Nakon Si Thammarat för att hälsa på Bob på sjukhuset.
Jag ville ju också stanna och hälsa på Dee och Leek som hade Spacy på Lanta förut.
Det visade sig att Bambi kom från Nakon Si Thammarat, och visste precis var det låg.
Hon ringde till Dee och sa att vi skulle komma, och det var tur att hon ringde för tydligen
så öppnar dom restaurangen runt klockan sex på kvällen numera.
Och vi skulle vara framme runt halv 12 på dagen.
Men dom blev jätteglada att vi skulle komma, och for och öppnade restaurangen för oss.
Lilla söta Deb (deras son) kom fram direkt och började ropa. -MOA !
Han blev så besviken att hon inte var med.
Men det blev många kramar och mycket skratt och glädje.
     
Leek                                                                    Dee och Deb

Deras nya restaurang var väldigt lik den dom haft på Lanta, men MYCKET fräschare.
Och maten var lika god som vanligt :)
     
                                                                            Sue och Bambi
Innan vi for till sjukhuset så stannade vi vid ett tempel som heter Wat Phra Mahathat och
som lär vara ett av thailands första ställen där buddhismen fick sitt fäste.
Monumentet innehåller gamla buddhareliker som är nästan 2000 år gamla.
  Enligt sägnen så ska damen till vänster på bilden ha smugglat en
av Buddhas tänder gömt i sitt hår. Hon var en prinsessa från Indien. Till höger står hennes bror.
Dom ska tydligen ha drivit i land med båten precis där dom står nu, och tanden ska finnas inuti templet nu.
Med Bambi som guid så gick vi in i templet där jag bad/önskade på alla tänkbara vis.
   
Vid första "önskestoppet" så tände jag först ett ljus och satte fast, sen tände jag rökelse
och ställde mig på knä och höll det tillsammans med en blomma i handen och önskade.
      
 
2:a "önkestoppet" var högst upp under den 700 kg guldfyllda toppspiran.
Där skulle jag gå tre varv och på 4 olika ställen plinga i mässingsbjällror och önska.
       
3:e gången jag böjer mig på knä så har jag fått lite bladguld att fästa på Buddha innan jag blundar och önskar.
 På det 4:e stället så skulle jag önska, och sedan gnida mina händer mot en "jättetallrik"
och om den började att låta wowowowowowowow så skulle min önskan slå in. Annars inte.
Det lät wowowowow, men inte så högt. Bambi sa att det kommer att slå in, men det kommer att ta ett tag.
För Anna lät det inte alls, och för Bambi så ekade det WOWOWOWOW i hela templet.
Däremot så fick jag blåsor på fingrarna av gnidandet.
    På det 5:e och sista "önskestoppet" så fick man först växla in en
valfri sedel. Minsta sedelvalören är 20 Bath och den största 1000 Bath.
Pengarna används till att bevara och restaurera templet med.
För sedeln så fick man en tallrik med mynt, som man sen la i små skålar och önskade något.
Det var tre skålar längst fram, och sedan två rader med skålar.
Bob berättade senare för mig att varje skål symboliserar olika saker. T.ex dagar.
Om man är född på en söndag, så kan man lägga fler mynt i "söndagskålen" för att bättra på sitt eget karma.
   I dom här monumenten förvaras askan efter olika Buddhor.
Nu var klockan två och vi for vidare till Sjukhuset.
Vi var först lite osäkra på om vi skulle få komma in p.g.a infektionsrisken.
Men döm om min förvåning när vi kom dit. Där ligger det 45 patienter i samma sal, i olika tillstånd.
Det flesta verkade vara brännskadade på ett eller annat sätt.
Och runt om varje sjuksäng så satt släkten på golvet och åt, sov eller samtalade.
På golvet bredvid Bob så satt hans mamma och hans tre döttrar.
Sue hade med sig mat åt dom från Spacy, och dom satte sig också på golvet och började äta.
  När vi kom så började Bob att gråta, och då grät ju jag också såklart.
Men han var ändå i mycket bättre skick än jag först trott. Och han berättade att det var hans mamma och döttrar som i stort sett tog hand om honom nu. Dom matade och duschade honom varje dag. Det var även hon eller någon av döttrarna som hjälpte honom med toalettbestyren.
När han först kom till sjukhuset så ville dom klippa bort hans hår.
NEJ, sa Bob. Då kan jag inte jobba mer. Jag är ju Bob Marley :)
  Orginalet    Koh Lantas Bob Marley.
Så nu har han håret i en påse :)
Han tyckte det var jobbigt att ligga och lyssna på alla människor som led och kved om nätterna.
Det kunde komma in en patient, för att en timme senare rullas ut död.
Och humorn var det inget större fel på då han berättade hur jobbigt det var att ligga bland
45 andra patienter och titta på alla vackra sjuksjöterskor och ha båda händerna i bandage :)
När olyckan hände, så hade han hjälp av en 18-årig kille, som också brändes ordentligt.
Även han opereras varje dag, och har liksom Bob varken försäkring eller besparingar.
Så de insamlade pengarna ska täcka bådas sjukhusräkning.
Lådan står fortfarande framme på Coutry Lao, och jag hoppas att många ger ett bidrag till dom båda.
Och jag är så glad att vi fick komma in och träffa honom innan vi far till Sverige.
Och han var också glad att vi hann säga "på återseende" , och sen bokade vi in en jättefest till hösten
då vi kommer tillbaka och han är på benen igen.
    Det borde han vara efter alla mina "önskningar"  :)

Livet kan förändras...

på ett ögonblick.
  I går så fick Janne och jag veta att en av våra thaländska vänner varit med om en fruktansvärd olycka. Han skulle koppla om en elkabel och kom på något vis åt högspänningsledningen och fick 110 000 volt
genom kroppen. Han är brännskadad över hela kroppen och har troligtvis brännskador på insidan också eftersom han kissar blod.
Han fördes först till Krabi sjukhus men förflyttades i går till Sjukhuset i Nakon Si Thammarat där dom tydligen kunde ge bättre vård för brännskador. Han kommer att genomgå operationer varje dag den närmsta tiden.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han klarar detta.
På onsdag så åker vi tillsammans med två andra thaitjejer till Nakon Si Thammarat för att hälsa på honom.
Det tar ca tre timmar med bil att komma dit.
De par som hade vår favoritresturang "Spicy" bor också numera i Nakon Si Thammarat där dom driver en ny
restaurang. Vi har lovat att komma och hälsa på dom.
Så jag hoppas att vi kan stanna till hos dom också och äta lunch eller middag där.



 


Party party

I torsdags så var vi på Castaway och åt
en jättegod middag.
Alla åt mexikanskt utom Mojsen som åt pannkaka.
     
 
Pannkakor i thailand ser ut och smakar som sockerkaka!
På fredag morgon då kraschar min dator igen. SUCK !!
Jag ringer till  Mats (datakillen) som ska kolla på den... IGEN.
På kvällen så känner jag mig "surrsugen" och ropar ner Micke och
hans dotter Malin som bor i huset intill. Han har med sig två liter vin :)
Sen sitter vi och surrar till framåt 2 på natten.
Så  på lördag morgon var jag ....."lite krasslig"   :)
Janne tog motorcykeln och for in till Saladan och köpte rökt skinka
som vi skulle ha till frukost.
Sen kokade han the och bredde mackor med skinka på till mig.
Min prins !
Efter frukosten så skjutsade Janne Moa till en kompis.
Sen så for vi och kollade på ett av Mickes hus som vi ska hyra
inför nästa säsong, och där vi kan förvara alla grejer vi
samlat på oss här nere. Skönt att det är klart !
På eftermiddagen så for Janne och jag till Dreamy Spa.
Janne tog en timmes fotmassage, och jag tog en timmes
helkropps oljemassage och en timmes manikyr och pedikyr.
Njuuuutning !
På kvällen var vi bjudna till Sören och Christina på Poolparty.
Det var en jättekul fest med en salig blandning av gäster.
 
Många thailändare, och bland dom även en katoj (transvestit)
Så feminin som han var kommer jag aldrig att kunna bli :)
Och som vanligt så finns det en oskriven lag som säger att
ALLA ska bada. MED KLÄDERNA PÅ !!
Dom flesta ofrivilligt :)
Och som den "fjolla" jag är så hade jag dagen till ära sminkat mig.
Inte så fiffigt kan jag ju tycka så här i efterhand:)
När det blev min tur att slängas i poolen så sa jag naturligtvis att
jag inte ville.
-Ge oss en anledning till att vi inte ska kasta i dig, sa dom.
-hm, hm, hm  JAG HAR SMINKAT MIG !!! Skriker jag.
PLASK. Sen låg även jag i poolen, med smink och allt !
Ingen bra anledning tydligen :)
Kvällen varvades med dans och klädsim :)
20 vuxna som badar (blir islängd) med kläderna på är faktiskt kul.
Så i morse var jag också ......."lite krasslig"
Konstigt..........jag fick ju i mig massor med frukt från bålen.
Och frukt är ju nyttigt. Men jag kanske inte tålde den frukten.
Jag var väldigt torr i munnen i morse och hade en lätt dunkande huvudvärk !
Annars så var bålen (och ölen) jäääätte god.
Idag blev det frukost/lunch på Moonwalk (strandrestaurangen)
Sen for jag till Saladan och shoppade lite.
Som av en händelse fick även ett par skor följa med mig hem :)
I dag blev det faktiskt ett par nya tennisskor.
Till middag så blev det plankstek på Bajen.
Supergott!

Varning på sta´n.........

blev det idag :)
I morse efter frukosten så satte jag på en CD för att
försöka utplåna en låt som gått på autorepeat i min hjärna i två da´r !
Första låten blev Beast of Burden med Bette Midler.
Då kände jag i hela kroppen att nu måste jag ta min Ipod och sätta mig på motorcykeln.
Med risk för att jag skulle kunna få böter för förargelseväckande beteende, så sjöng jag
högt och med stoooor glädje.
...I never be your beast of burden............
Färden gick söderut mot Viewpoint där vi skulle äta lunch.

Jag beställde Yougurt med färsk frukt och en Singha.

Man kan väl inte dricka öl till yougurt, sa Janne !!!!

Jag som trodde att han levde efter filosofin att ÖL kan man

dricka till ALLT !

Han dricker själv öl till pannkaka.

Men det gick alldeles utmärkt att dricka öl till yougurt :)

Jag har förresten druckit rödvin till Bollnäsfil och kalaspuffar också.

Och det gick bra det med :)
På hemvägen så såg vi några elefanter som stod i det fria och mumsade.
 
Efter skolan så for Vickis och jag till Saladan, för hon skulle få
en massa spel av en tjej som har en musikaffär där.
Och vad hittade jag då...........
  Nya hörlurar med blingbling på :)
Jag och Vickis köpte var sitt par.
På hemvägen så måste dom ju testas och nu var det
BWO i lurarna. Jag lät thaitjejen som har butiken lyssna, och talade om
för henne att det var en svensk grupp.
-Aha, sa hon.  -ABBA ?
Det är den enda svenska grupp som thailändarna känner till.
På med lurarna och iväg.
Då börjar Vickis att slå mig på axeln och tyckte att jag skulle sluta sjunga så högt.
Jag var igång igen och sjöng nu Bells of Freedom för full hals :)


Han tål ju att tittas på också ............
Nu ska vi gå ner till Castaway och äta fajitas.
Sen ska jag avsluta med min egenkomponerade drink.
Kaffeshake med Kaluha. mmmm

Gruvar mig......

lite för att åka till Sverige nu.
Klockan är 23 nu och det är 29 grader varmt ute.
Jag kommer nog att frysa ihjäl när jag kommer hem.
Jag har det så bra här att jag skulle kunna bli avundsjuk på mig själv !!
Solen skiner jämnt (nästan) och jag gör vad jag vill, när jag vill, OM jag vill.
Men samtidigt så håller jag på att längta ihjäl mig efter mina nära och kära.
Biljetterna hem är bokade, vi flyger från Bangkok den 29 maj.
Men vi åker från Koh Lanta någon dag innan för det MÅSTE ju
shoppas lite i Bangkok också.
I går så var det ju måndag, vilket betyder att städpatrullen kommer.
Och dom diskar, städar, bäddar, putsar fönster, torkar bänkar och väggar,
skakar mattor och torkar golv, viker kläder mm i ca 5 timmar !!
Jag är inte riktigt bekväm i rollen som "Madam", vilket dom kallar mig för.
Förra veckan så var jag hemma när dom kom.
Eftersom jag känner mig "i vägen" så la jag mig på altanen i en solstol
för att lyssna på ett bokband.
Men varje gång dom kom ut på altanen så kom den där "obekvämhetskänslan" hela tiden.
Här ligger jag som en pascha i solstolen, medans dom städar upp efter mig.
Och det var ett evinnerligt rännande ut och in hela tiden.
Dom första gångerna så log jag lite åt dom för att visa uppskattning.
Men sen tänkte jag att dom kanske tror att jag ler för att jag är en "översittare"..........
Men om jag skulle låtsas att jag inte såg dom, att inte titta upp och inte le, då kanske dom också skulle
tro att jag är en "översittare"..............
Och om dom inte skulle få städa här alls, då tycker dom att man är en snål farang(europé).
Suck, vilka problem man har...........
Så resten av da´n låtsades jag sova istället.
Den som sover syndar inte :)
I går så valde jag att inte vara hemma när dom kom.
I stället så for jag in till Saladan och klippte mig.
Så nu är jag ganska korthårig igen. Skönt !



Sunway Lagoon....

i Malaysia var ett jätteroligt ställe att besöka.
Och hotellet var jättestort och vackert.
 
   
Nedanför hotellet så låg äventyrsparken, där man kunde välja
bland 5 olika teman.
 
Vattenpark, Tivolipark, Äventyrspark, Djurpark och Skräckpark.
Vi valde att besöka dom fyra första.
Vattenparken och Tivoliparken avverkade vi på torsdagen.
   
Och tjooo hej vad roligt det var :)
Alla barnen ( jag, Moa Vickis och Niklas) åkte som galningar i alla
möjliga banor. Jag blev dock tillsagd att jag inte fick åka i den vattenrutchbanan
som låg i barnlandet. ....

Vakten blåste i en visselpipa och viftade till mig att jag fick gå därifrån.
Han var nog rasist, jag trodde att ALLA barn fick åka där :)
Jag hann dock med ett åk där ialla fall :)
Sunway Lagoon har också världens största vågmaskin, med vågor upp
till 8 meter som man kan surfa på.
Den var tyvärr bara igång på helger :(
VuxenJanne som inte åker rutchbana stod bredvid och såg allmänt kramig ut,
vilket en mysko figur drog fördel av och gosade lite på honom :)
 
Inne i parken så var det också många "spöken".................
 
Det kan ju inte vara roligt att vara kvinnlig muslim när det är 45 grader varmt........
Kanske inte så kul vid svalare väder heller.........
Deras män gick däremot omkring i bara badbyxor och badade och hade kul !!!
Efter ett par timmar så var det glasspaus
   
Och glass ska ju som bekant ätas med HELA ansiktet :)
Sen gick vi till tivoliet och förlustade oss med allehanda karuseller.
Inte vuxenJanne för han åker inte karuseller heller !
Vi andra åkte och skrek oss hesa i allt som fanns att åka och skrika i :)
Moa blev så ledsen när hon inte fick åka den stora bergochdalbanan för
hon var för kort, så tårarna bara sprutade
Hon fick åka flygplan istället.
 
Den här var ju inte kul, det ser ni väl själva, sa hon efteråt :)
Men vi med rätta längden fick åka bergochdalbana......
 ooooiiiiiiiii
Mina ben skakade som asplöv när jag klivit av, och min röst lät som
om jag druckit whiskey i två veckor :)
Men kul var det !
På fredagen så delade vi upp oss.
Janne och Niklas gick till äventyrsparken för att köra fyrhjuling
och skjuta paintball och annat manligt nöje :)
Janne lyckades med konststycket att köra sönder vänster framhjul på
sin fyrhjuling...........
Oj då ! som han ofta säger :)
Vi tjejer tog det lungnare genom att besöka djurparken.
Där fanns allt från stora tigrar och jättekrokodiler till små söta kaninungar
och mindre söta skorpioner.
      
     
   
Jag gillar ju som bekant inte hästar, men den här var riktigt rolig att titta på :)
 ......om man har andra intressen än hästar :)
Och trots alla hamburgre på McDonalds så är vi nog inte dom värsta storätarna.

Den som innehar rekordet i flest antal konsumerade Big Macs är amerikanen Don Gorske, som ätit över 20 000 hamburgare. Inte på samma dag, men ändå.........
En BigMac kostar ca 10 kr i Malaysia, och toppar listan med dom billigaste BigMac i världen.
Norge toppar listan bland dom dyraste BigMac i världen, tätt följt av Sverige som kommer på andra plats !


Nu har vi landat

   efter 4 dagar i Kuala Lumpur, Malaysia.
Vi bodde på ett hotell som heter Sunway Lagoon Resort.
I hotellet finns det ett shopping mecka som är........
håll i hatten nu......

4 miljoner ft² = 371612 m² fördelat på mer än 800 butiker !!!
Har jag ont i fötterna ? Jaaaaa...
Vad gör man då ?
Köper plåster.... eller nya skor :)   Snygga va !
I bland kan man ju undra varför just jag skulle bli en skofjolla.
Mina fötter skulle nog må bättre om jag hade lite böjelse åt tennisskohållet.

Men på Koh Lanta är det ju näst intill omöjligt att ha klackskor överhuvudtaget, så man får passa på
och "trippa" i klackskor då man är i storsta´n :)
På resorten så fanns ju naturligtvis också Mc Donald´s
till barnens stora glädje. Dom är ganska less på ris och kyckling vid det här laget !
Så till middag på onsdag så blev det en BigMac & Co
  Och på torsdag till middag så blev det...........
BigMac & Co. Och vad blev det för kulinarisk middag på fredag då ??
    Joo, en BigMac & Co
Förutom att bara proppa i oss en massa skräpmat och shoppa så har vi varit på
en äventyrspark som heter duga.
http://www.sunway.com.my/lagoon/
Jag berättar mer om det i morgon.
Nu ska vi se en film som heter Spiderwick.

RSS 2.0