.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag.
Men ibland blir den aldrig detsamma mer.
Min mamma somnade in för alltid i morse.
 
Jag pratade med henne i telefon förra torsdagen,
och hon berättade att hon fått besked att hon hade lungcancer,
eventuellt med metastaser i nacken och i värsta fall ända upp i huvudet.
Vi pratade lite om olika röntgentbesök hon skulle på senare
i september och oktober. 
Jag lovade att ringa upp henne på fredag förmiddag, eftersom både hon och
jag blev lite tagna på sängen av beskedet och saknade ord just då.
När jag ringde henne på för middagen, så svarade pappa att hon sov.
Vi ville inte väcka henne eftersom hon enligt pappa inte sovit något alls under natten.
Hon hade haft en väldig ångest, så pappa hade givit henne en tablett som hon
fått utskriven av läkaren i Torsdags.
Men mamma sov inte, utan hon var medvetslös.
Ambulansen hämtade henne vid ett-tiden på dagen.
Enligt läkarna då så hade hon fått en överdos, eller så tålde hon inte medicinen.
Men pappa och min syster räknade tabletterna som var kvar, och det var 99 st
av 100 utskrivna. Hon skulle få komma hem på kvällen sa dom.
Problemet var att hon skulle ha haft 10 mg, men läkaren hade skrivit ut 100 mg!!!
Jag for till Stockholm för vi skulle ordna med visumen till Thailand.
Lördagmorgon så får jag veta att mamma blev kvar på sjukhuset, för det gick inte att väcka henne.
Natten till söndag så får hon hjärtsvikt och leversvikt, och har fått lunginflamation med hög feber.
Jag tog tåget hem på söndag, och jag och mina syskon har suttit hos henne sen dess.
Hon vaknade till lite på söndagkvällen så vi fick kontakt.
Sen låg hon messt hela tiden och sa AJ till varje utandning.
Under veckan har det varit en känslomässig bergochdal bana,
lite kontakt då och då med mamma.
Och efter att vakat hos mamma i 5 dagar så var vi ganska spattiga allihop.
Jag har sovit på sjukhuset med mamma hela veckan,
men blev tvungen att fara hem igår kväll eftersom jag skulle lämna blodprover kl. 8 i morse.
Jag har x antal mil att åka hem
Jag hade tid för provtagning nu i onsdags men bokade om den tills idag i stället.
Mina syskon var också tvungna och utebli natten mellan torsdag och fredag.
En av mina mostrar satt tillsammans med min brorson hos mamma den natten.
Min äldste bror hann ändå upp till mamma innan det var över.
Och i morse var det slut.

Det är så stilla och lungt  inuti mig nu
när jag kan lyssna in i mitt hjärta
och glädjas åt det som var en gång.

Min käre make blir väldigt lätt rastlös av sig.
Så mellan altanbygge, fönstermålning både hemma och på skolan,
tapetsering, målning, skorstensfix, golvslipning och fiske så bygger han fågelholkar !
För ett tag sen var han osynlig både inne och ute.
Jag ropade på honom och undrade var han var och vad han pysslade med.
Då var han i ladugården/garaget/verkstan och svarade att
han höll på med en present till mig :)
Senare på dagen så frågade även Vickis vart han var, och jag svarade att
han var där ute och höll på med en present till mig.
-Jaha, sa hon. Du ska väl få en fågelholk !!!
Men det bidde ingen fågelholk, det bidde en tavla.
 
Bilden föreställer en båt på havet
och längst upp till höger har han satt en dikt där det står:
Jag finns alltid här
för att förstå dig
Jag finns alltid här
för att skratta med dig
jag finns alltid här
för att gråta med dig
Jag finns alltid här
för att tala med dig
Jag finns alltid här
för att tänka med dig
Jag finns alltid här
för att planera med dig
Även om vi inte alltid är tillsammans
så ska du veta att
Jag alltid finns här för att älska dig
 
Jag älskar min pysslige,
omtänksamma goa gubbe.

har varit RÖKFRI I 10 DAGAR!!!!!!!!!!!!!!!!
Tjosan, vad stolt jag är !
Och familjen lever och bor kvar med mig :)
Jag har inte varit så där jättevidrig som jag brukar
bli då jag försöker sluta röka.
Den här gången använder jag plåster, och det går riktigt bra.
Det längsta jag hållit upp förut har varit i 6 dagar, och då har min familj fått
stå ut med den värsta häxan man kan tänka sig.
Så det har oftast varit mitt dåliga samvete för att jag är så
grinig mot allt och alla, och inte röksuget i sig som fått mig att röka igen.
Men NU........
 ...så biter jag ihop och morrar för mig själv,
tar en kaka eller en PÅSE ostkrokar !!
Jag bakar kakor, bullar och matbröd och käkar godis och glass !!!
Vickis och Moa undrade härom dagen vart deras mamma har tagit vägen ????
Den dom har nu äter godis och glass och BAKAR ????
Och det gör inte deras mamma  :)
Jag börjar att komma i form nu efter en orgie i ostkrokar, Ahlgrens Bilar och däck,
och en sommar med med mycket god mat, gott vin och lata slappa dagar.
För rund är väl också en slags form.....
 

I måndags så kom Madde och Daniel hit med lilla vackra Isabell.
Janne och jag har ju fixat och donat i deras rum i väntan på underverket.
 
Janne har målat och tapetserat, och sen har vi målat om sängen till Persikan.
Så här blev resultatet.
   
 
I fyra dagar sov dom här och jag har gosat och gosat på
min sötnos som annars  bara äter och sover hela tiden.
Hon är en riktig liten sömntuta den tjejen.
   
I onsdags när Moa kom hem från skolan så packade vi ner limpmackor
med falukorv och kokade varm choklad och for sen ner till älven för att fiska lite.
Janne och Madde fiskade, Moa solade och jag gosade på Isabell.
   
Och vem fick storfisken då ?
 STORFISKAR´N  MADDE  :)
I går eftermiddag så for mina älsklingar hem och
lämnar ett obeskrivbart tomrum efter sig.
Hur jag ska klara mig utan dom i sex, sju månader igen.
Men tiden går fort när man har roligt.
Madde har Isabell och jag har Koh Lanta.
Men som vanligt så vill jag ju ha ALLT.
Jag vill ha alla mina tjejer nära mig. 
Men det är fortfarande några veckor kvar innan vi
åker tillbaka till Thailand.
Så vi hinner ses många gånger till, och om jag har
en rackarns tur så hinner jag få med mig Isabells första skratt
i bagaget till Koh Lanta.