.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag.
Men ibland blir den aldrig detsamma mer.
Min mamma somnade in för alltid i morse.
 
Jag pratade med henne i telefon förra torsdagen,
och hon berättade att hon fått besked att hon hade lungcancer,
eventuellt med metastaser i nacken och i värsta fall ända upp i huvudet.
Vi pratade lite om olika röntgentbesök hon skulle på senare
i september och oktober. 
Jag lovade att ringa upp henne på fredag förmiddag, eftersom både hon och
jag blev lite tagna på sängen av beskedet och saknade ord just då.
När jag ringde henne på för middagen, så svarade pappa att hon sov.
Vi ville inte väcka henne eftersom hon enligt pappa inte sovit något alls under natten.
Hon hade haft en väldig ångest, så pappa hade givit henne en tablett som hon
fått utskriven av läkaren i Torsdags.
Men mamma sov inte, utan hon var medvetslös.
Ambulansen hämtade henne vid ett-tiden på dagen.
Enligt läkarna då så hade hon fått en överdos, eller så tålde hon inte medicinen.
Men pappa och min syster räknade tabletterna som var kvar, och det var 99 st
av 100 utskrivna. Hon skulle få komma hem på kvällen sa dom.
Problemet var att hon skulle ha haft 10 mg, men läkaren hade skrivit ut 100 mg!!!
Jag for till Stockholm för vi skulle ordna med visumen till Thailand.
Lördagmorgon så får jag veta att mamma blev kvar på sjukhuset, för det gick inte att väcka henne.
Natten till söndag så får hon hjärtsvikt och leversvikt, och har fått lunginflamation med hög feber.
Jag tog tåget hem på söndag, och jag och mina syskon har suttit hos henne sen dess.
Hon vaknade till lite på söndagkvällen så vi fick kontakt.
Sen låg hon messt hela tiden och sa AJ till varje utandning.
Under veckan har det varit en känslomässig bergochdal bana,
lite kontakt då och då med mamma.
Och efter att vakat hos mamma i 5 dagar så var vi ganska spattiga allihop.
Jag har sovit på sjukhuset med mamma hela veckan,
men blev tvungen att fara hem igår kväll eftersom jag skulle lämna blodprover kl. 8 i morse.
Jag har x antal mil att åka hem
Jag hade tid för provtagning nu i onsdags men bokade om den tills idag i stället.
Mina syskon var också tvungna och utebli natten mellan torsdag och fredag.
En av mina mostrar satt tillsammans med min brorson hos mamma den natten.
Min äldste bror hann ändå upp till mamma innan det var över.
Och i morse var det slut.

Det är så stilla och lungt  inuti mig nu
när jag kan lyssna in i mitt hjärta
och glädjas åt det som var en gång.