My way...........

I tisdagsmorse så skulle vi ju ha åkt till Singapore för mitt
arbetsvisum. Men på söndagkväll så insåg jag att jag kommer inte att
hinna få mina papper som jag behöver från Sverige innan jag far.
Så eftersom vi alla behövde förnya våra vanliga visum, så åkte vi till resebyrån
på måndagen för att boka flygbiljetter till Malaysia stället.
Ok, sa hon varför kommer ni så sent och beställer biljetter?
Ja, varför..........??
7 800 THB st skulle det kosta! Alltså 31 200 TH för oss, utan hotell!!!!!
Det brukar kosta runt 3000 THB.
Men då kom hon med förslaget att vi kunde ju åka buss dit och ta nattåget hem igen.
Hmmm, vad är det för bussar då, undrade vi.
Det var lite olika, ibland så serverar dom bara vatten och ibland både mat och vatten.
Vissa bussar hade ibland en massör ombord för resenärerna:)
Ja, men det kanske var en bra idé. Och nattåg kanske är lite mysigt också.
Moa skulle vara kvar hemma med världens snällaste Svante och Camilla, och deras dotter Maja.
Vi bokade den resan......dit.
Taxin kom och hämtade oss på tisdagmorron kl 7.00 för att ta oss till Hat Yai där bussen skulle gå kl.18.00 till Malaysia. Vi kom dit vid 12-tiden, så vi hade några timmar att slå ihjäl.
Vi gick ner mot stan för lite shopping och mat.
Och jag har väl ALDRIG i hela mitt liv sett så många olika sorters dildosar som den här stan erbjöd.
Överallt!!! Små söta pillisnoppar i trä att ha som halsband och gigantiska dito lika stora som basebollträn.
Snoppar i koppar/brons, snoppar i plast och massor med grissnoppar i matstånden och oxsnoppar som dom gjort piskor av!!!!.......ja, det var snoppar överallt!
OCH buddastatyer och budda amuletter.
Vi gick in på ett ställe för att få fotmassage i en timme innan bussen skulle gå.
Och den gjorde skitont. Dom gjorde en slags zonterapimassage och tröck med en pinne under tånaglarna och under fötterna. INTE som fotmassagen hemma på Dreamy Spa precis.

Nu tappar jag tråden....:)
Tillbaka till resan nu......
Bussen var fruktansvärd....trånga och hårda säten, så det gick inte att sova alls.
Vi femtiden på morgonen så var vi äntligen framme, och skulle till ett hotell som heter
Swiss In, dom skulle ha rum för 2 800 THB inkl. frukost. Där var det fullt, så vi fick tag i en taxichaufför som visste ett hotell dit vi kunde åka.
Men det dom erbjöd var ett rum för ca 3500 THB utan fönster, och utan frukost.
ALDRIG, sa ja.
Jag åker till Malaysia av två skäl (förutom själva visumgrejen) och det är att shoppa skor och äta hotellfrukost!
Janne som inte alltid är så jätteglad över att ha en toktjurig fru, tyckte att vi kunde väl stanna där inatt och gå ut och äta frukost. Klockan var ju närmare sex på morgonen nu.
NIX, sa jag, då åker vi till Swiss Garden i stället. Där har vi bott förut och dom har jättebra hotellfrukost.
Tydligen så var taxichauffören släkt med hotellägaren eller nå´t, för han blev skitsur att vi inte checkade in på det hotellet han kört oss till, så han drog!
OK, sa jag, då går vi dit! Inget munter sällskap jag hade den natten.
På Swiss Garden fanns det rum och det kostade 4 700 THB per natt. Med frukost!
VA!!!! Sist så betalade vi ju bara ca 3000 THB för 5 pers och nu var vi ju bara tre!, sa häxan surtant! (jag)
Då hade ni bokat via internet sa den vänlige portiern.
OK, sa tjurkärringen (jag) då sätter jag mig därborta i soffan och mailar en bokning till dig nu då!!
Nä, det kunde man inte göra. Det måste bokas 24 timmar innan.
En blick på mitt sällskap sa att jag inte skulle tjafsa mer......
OK, hit med nyckeln då.
Frukost serveras mellan kl.07.00 och 10.00 sa de fortfarande vänlige portiern.
På rummet så startade jag upp datorn och bokade ett rum på Swiss In för nästa dag.
2.800 THB inkl. frukost! HA HA ropte trollkarl:)
Janne ställde klockan på väckning kl.9.00 så jag skulle få min efterlängtade hotelfrukost.
När vi kommer ner till restaurangen nästa morgon så är det soprent överallt.
Inte ens en macka i sikte......
Vi slutar att servera frukost kl. 10.00 sa servitören.
I brist på både sömn och hjärnceller, så hade vi glömt att det är en timmes tidsskillad i Malaysia!
Allt tjafs och dragande på resväskor mitt i natten till ingen nytta. Ingen frukost ändå!!
Men jag blev glad att Janne inte sa något om sin dumtjuriga fru.
In med visumansökan på ambassaden och sen till Swiss In för att checka in.
Passen tack, säger portiern.
Passen! Dom har vi lämnat på ambassaden ju.
Jaha, kan ni passnummren då säger galningen!
Ja, eller hur, det kan väl alla människor som ett rinnande vatten!
Men hör och häpna, jag brusar INTE upp, jag tror jag fick en smärre hjärnförlamning bara.
Jag bara står där och stirrar på galningen som tror att jag kan mitt passnummer.
När hjärnförlamningen släpper så börjar jag rota i handväskan.
Och vad hittar jag där om inte en gammal visumansökan till Malaysia.
MED mitt passnummer:)
Så, in med väskor och sen iväg till tågstationen för att boka sovvagnbiljetter på tåget hem nästa dag.
SLUT!
Det fanns bara sittplatser i ekonomiklassvagnen kvar.
Självklart, varför skulle det helt plötsligt gå bra?
Bokade dom biljetterna UTAN att tjafsa. Sen ut på stan och ner i chinatown för shopping.

La oss tidigt och vaknade och åt en av de sämre varianterna av hotellfrukost.
Checkar ut och åker sen till ambassaden för att hämta passen.
Vidare till tågstationen för att lämpa av våra väskor innan vi for vidare till Times square
för shopping.
Att shoppa med en karl är ju som bekant ingen höjdare, och Janne ville absolut INTE gå in i detta gigantiska shoppingparadis. 65 restauranger och ca 1000 olika butiker.
Times Square Kuala Lumpur
Han ville sätta sig på en uteservering och ta en öl.
Och just nu tyckte jag det var en jättebra idé.
Ungefär som att lämna in barnen i lekhagen då man är på IKEA.
OK, alla nöjda.
Två timmar senare så ser jag Janne sittande på Starbucks!!!!!

Ett café. Som bara säljer kaffe! Och han är inte glad.
Han har gått runt i halva stan utan att hitta en pub!
Och jag har bara lyckats få ihop en ynka skjorta, en top och en BH.
Hittade ett par urläckra skor, som naturligtvis INTE fanns i min storlek.
Så lagom trött i benen och VÄLDIGT sur över skorna jag inte fick så tog
Vickis och jag en kaffe där innan vi for tillbaka till tågstationen.
Janne gick på publetning utanför stationen som bara erbjöd shopping och matserveringar UTAN öl.
Vickis och jag gick på en ny shoppingrunda.
Och vad hittar jag då? Likadana skor som på Times Square. I min storlek :)
Nöjd!!!
Janne kommer tillbaka, mindre nöjd. Ingen pub!
Vi käkar på Subway en stund innan tåget ska gå.
Sen sätter vi oss på golvet och väntar på tåget.
Det är tokmycket folk där så det finns inga stolar.
En kvart innan tåget ska gå så plingar det till i högtalarna.
Attention please! the train from Langkawi to Hat Yai has been rescheduled. It is expected to come at 9:45pm    Thank you!
Vi sitter snällt på stengolvet och väntar.
40 min senare.........PLING
Attention please! the train from Langkawi to Hat Yai has been rescheduled. It is expected to come at 10:15pm   Thank you!
15 min senare..........PLING
Attention please! the train from Langkawi to Hat Yai has been rescheduled. It is expected to come at 10:30pm   Thank you!
ytterligare 15 min går...PLING
Attention please! the train from Langkawi to Hat Yai has been rescheduled. It is expected to come at 10:45   Thank you!
Tre timmar försenat så kommer äntligen tåghelv...t.
Och det enda som fattades var djuren. För det kändes som en djurtransportvagn!
Ännu trängre stolar än i bussen, och med armstöd som inte gick att fälla upp, och kallt som i ett kylskåp.
Ingen sömn!
Ytterligare en timme försende så anländer vi till Hat Yai, där direktbussarna till Trang slutat att gå för dagen!
Såklart!
En annan skitbuss som stannar var femte minut, tar oss till Trang. Resan skulle ha tagit 3 timmar men tog nu 5 timmar.
Känner du vad det luktar sur mjölk, säger Vickis.
Och då kommer lukten! Ett barn lite längre fram i bussen har börjat att spy.
Såklart!
Det är bara ca 40 grader varmt i bussen också.
Såklart!
Väl i Trang så finns det ingen jäv..a minibuss som kör till Koh Lanta eftersom färjorna slutar att gå kl.22.00.
Men en tjej som jobbar i en butik där kör oss i sin privata bil.
Och hon hade en väldigt liten bil.
Trång som attan.
Hemma halv 10 på kvällen. Helt slut.
Svante kom över med Moa, och sen sov hon mellan oss. Och vi sov som klubbade.
Mina skor som gjorde resan till en viss glädje ändå:)
Men ALDRIG mer tåg och buss i Thailand/Malaysia.














Kommentarer
Postat av: Anonym

haha kan inte låta bli att skratta. tänker på då du gick då janne hade körde tuk ruk och ni va arg på varandra..eller då janne skulle förklara saker för thailändarna som bara sa no have.. haha. typiskt eran tur.. blir de tok för er så blir de rent ut sagt BARA tok.. tur man kan titta tillbaka på de sen och skratta...

2010-03-23 @ 11:05:32
Postat av: madde

de va jag som skrev de förra inlägget mamma.. i slutet at detta år är jag med och shoppar jag med:P hoppas vi slipper sånt strul då vi måste ha med oss isabell då vi ska förnya visumen..

2010-03-23 @ 11:07:33
URL: http://maddelusken.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0