.

På tisdagkvällen så hade det ordnats en insamling för Bob (som jag berättade om i måndags)
Hans sjukhusvistelse och alla operationer han måste genomgå kommer att kosta mycket pengar.
Bob har ingen sjukförsäkring och inga "besparingar" heller.
Men han har ett gott hjärta. Och det visade sig i kväll.
Det blev en Buffémiddag på Coutry Lao (där Bob har sin bar) där gästerna fick betala vad det ville för maten.
Pengarna ska sen ska gå till Bob:s operationer.
Det kom massor med folk, och alla betalade så dyrt det kunde.
Kvällen gav ca 40.000 Bath.
 
I går morse så for ju Janne och jag tillsammans med Anna, Sue och Bambi till
Nakon Si Thammarat för att hälsa på Bob på sjukhuset.
Jag ville ju också stanna och hälsa på Dee och Leek som hade Spacy på Lanta förut.
Det visade sig att Bambi kom från Nakon Si Thammarat, och visste precis var det låg.
Hon ringde till Dee och sa att vi skulle komma, och det var tur att hon ringde för tydligen
så öppnar dom restaurangen runt klockan sex på kvällen numera.
Och vi skulle vara framme runt halv 12 på dagen.
Men dom blev jätteglada att vi skulle komma, och for och öppnade restaurangen för oss.
Lilla söta Deb (deras son) kom fram direkt och började ropa. -MOA !
Han blev så besviken att hon inte var med.
Men det blev många kramar och mycket skratt och glädje.
     
Leek                                                                    Dee och Deb
Deras nya restaurang var väldigt lik den dom haft på Lanta, men MYCKET fräschare.
Och maten var lika god som vanligt :)
     
                                                                            Sue och Bambi
Innan vi for till sjukhuset så stannade vi vid ett tempel som heter Wat Phra Mahathat och
som lär vara ett av thailands första ställen där buddhismen fick sitt fäste.
Monumentet innehåller gamla buddhareliker som är nästan 2000 år gamla.
  Enligt sägnen så ska damen till vänster på bilden ha smugglat en
av Buddhas tänder gömt i sitt hår. Hon var en prinsessa från Indien. Till höger står hennes bror.
Dom ska tydligen ha drivit i land med båten precis där dom står nu, och tanden ska finnas inuti templet nu.
Med Bambi som guid så gick vi in i templet där jag bad/önskade på alla tänkbara vis.
   
Vid första "önskestoppet" så tände jag först ett ljus och satte fast, sen tände jag rökelse
och ställde mig på knä och höll det tillsammans med en blomma i handen och önskade.
      
 
2:a "önkestoppet" var högst upp under den 700 kg guldfyllda toppspiran.
Där skulle jag gå tre varv och på 4 olika ställen plinga i mässingsbjällror och önska.
       
3:e gången jag böjer mig på knä så har jag fått lite bladguld att fästa på Buddha innan jag blundar och önskar.
 På det 4:e stället så skulle jag önska, och sedan gnida mina händer mot en "jättetallrik"
och om den började att låta wowowowowowowow så skulle min önskan slå in. Annars inte.
Det lät wowowowow, men inte så högt. Bambi sa att det kommer att slå in, men det kommer att ta ett tag.
För Anna lät det inte alls, och för Bambi så ekade det WOWOWOWOW i hela templet.
Däremot så fick jag blåsor på fingrarna av gnidandet.
    På det 5:e och sista "önskestoppet" så fick man först växla in en
valfri sedel. Minsta sedelvalören är 20 Bath och den största 1000 Bath.
Pengarna används till att bevara och restaurera templet med.
För sedeln så fick man en tallrik med mynt, som man sen la i små skålar och önskade något.
Det var tre skålar längst fram, och sedan två rader med skålar.
Bob berättade senare för mig att varje skål symboliserar olika saker. T.ex dagar.
Om man är född på en söndag, så kan man lägga fler mynt i "söndagskålen" för att bättra på sitt eget karma.
   I dom här monumenten förvaras askan efter olika Buddhor.
Nu var klockan två och vi for vidare till Sjukhuset.
Vi var först lite osäkra på om vi skulle få komma in p.g.a infektionsrisken.
Men döm om min förvåning när vi kom dit. Där ligger det 45 patienter i samma sal, i olika tillstånd.
Det flesta verkade vara brännskadade på ett eller annat sätt.
Och runt om varje sjuksäng så satt släkten på golvet och åt, sov eller samtalade.
På golvet bredvid Bob så satt hans mamma och hans tre döttrar.
Sue hade med sig mat åt dom från Spacy, och dom satte sig också på golvet och började äta.
  När vi kom så började Bob att gråta, och då grät ju jag också såklart.
Men han var ändå i mycket bättre skick än jag först trott. Och han berättade att det var hans mamma och döttrar som i stort sett tog hand om honom nu. Dom matade och duschade honom varje dag. Det var även hon eller någon av döttrarna som hjälpte honom med toalettbestyren.
När han först kom till sjukhuset så ville dom klippa bort hans hår.
NEJ, sa Bob. Då kan jag inte jobba mer. Jag är ju Bob Marley :)
  Orginalet    Koh Lantas Bob Marley.
Så nu har han håret i en påse :)
Han tyckte det var jobbigt att ligga och lyssna på alla människor som led och kved om nätterna.
Det kunde komma in en patient, för att en timme senare rullas ut död.
Och humorn var det inget större fel på då han berättade hur jobbigt det var att ligga bland
45 andra patienter och titta på alla vackra sjuksjöterskor och ha båda händerna i bandage :)
När olyckan hände, så hade han hjälp av en 18-årig kille, som också brändes ordentligt.
Även han opereras varje dag, och har liksom Bob varken försäkring eller besparingar.
Så de insamlade pengarna ska täcka bådas sjukhusräkning.
Lådan står fortfarande framme på Coutry Lao, och jag hoppas att många ger ett bidrag till dom båda.
Och jag är så glad att vi fick komma in och träffa honom innan vi far till Sverige.
Och han var också glad att vi hann säga "på återseende" , och sen bokade vi in en jättefest till hösten
då vi kommer tillbaka och han är på benen igen.
    Det borde han vara efter alla mina "önskningar"  :)