Salt och Pepparligan

Jag har nyss läst en bok som heter "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg.

Den handlar om hennes uppväxt i Västerås på 70 och 80-talet tillsammans
med en alkoholiserad pappa.

I boken så skriver hon bl.a. om Salt och Pepparligan som hon var väldigt rädd för.

Och TJO vilken Flashback jag fick !!!

När jag gick i mellanstadiet så var alla vi barn tokrädda för Salt och Pepparligan.

Dom skulle ha sitt tillhåll i "Lillskogen" ovanför området där vi bodde.

Ligan tog folk (i alla fall barn) tillfånga och skar upp deras handleder och strödde
salt och peppar i såren innan dom sydde igen det.

Då för tiden så var vi barn ALLTID ute och lekte.

Och eftersom jag var en "pojkflicka" så var jag oftast ute med pojkarna och lekte

"Röda Vita rosen". Den leken kunde bli ganska grym vill jag minnas.

Leken gick ut på att man var två lag, Röda Rosen och Vita Rosen.

Oftast fick den Vita Rosen börja med att gömma det som var "skatten" för att sen
hålla sig undan från dom i Röda Rosen.

Jag minns inte vad vi hade som skatt, en sten kanske. Sen skulle den Röda Rosen
jaga rätt på någon ur Vita Rosen och på ett eller annat sätt få den tillfångatagne att
avslöja var skatten fanns.
Man kunde kittla, plåga dom på olika vis eller helt enkelt binda dom.

Den här leken gjorde att vi ofta hamnade just i Lillskogen,
där Salt och Pepparligan också skulle hålla till.

Den gång jag minns så starkt är just vid ett tillfångatagande som jag hade lyckats
med i Lillskogen. Jag hade bundit fast en motståndare runt ett träd med mitt hopprep
och skulle nu tvinga honom att avslöja vart skatten fanns. Plötsligt så skriker någon
annan att Salt och Pepparligan kommer.
Jag blev så rädd att jag sprang hem och glömde min fånge i skogen.

Jag kommer inte ihåg hur länge "min fånge" blev kvar i Lillskogen eller vem som befriade honom.
Men jag minns hur fruktansvärt rädd jag var för Salt och Pepparligan.

Och jag minns vilken ångest jag hade för att jag glömt "min fånge" i Lillskogen.

Jag är ju inte uppväxt i Västerås som Åsa Linderborg, utan i Norrland.

Salt och Pepparligan måste antingen ha varit en ambulerande liga, eller så var det bara en myt.

Är det någon av er läsare som också varit rädda för Salt och Pepparligan?

Och i vilken stad i så fall.


Kommentarer
Postat av: madde

nej jag ha inte varit rädd för den ligan. hehe visste inte ens att de fanns en sån..

2009-05-19 @ 18:46:17
URL: http://maddelusken.blogg.se/
Postat av: Majja Star

Åh jag har alltid drömt om att jobba i Thailand.

Skriv gärna några rader till mig hur ni gjorde det möjligt.

[email protected]

2009-05-19 @ 19:39:37
URL: http://www.metrobloggen.se/majjastar
Postat av: Björn

tjena liten! hittade syrran din o skickade en kommentar den 10e maj. känner inte igen henne....



Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam! Längsta du fått, va?

2009-05-20 @ 14:25:31
Postat av: Ingela

Ååh, där föll kronan ner. Funderade länge på vem Björn var, men det var ju din kompis "hembo" :)



Ha det bäst nu, hälsa och pussa alla från oss!!!



Kraam kram

2009-05-20 @ 16:33:09
URL: http://ingelasdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0