.

Gunvor Lindström    15 juni 1930 - 19 mars  2008

I dag är det ett år sedan vi stod runt hennes säng och lyssnade på "Ave Maria"

Det var ett stort ögonblick och en stark upplevelse att få vara med.

Så här i efterhand så kan jag likna det vid en förlossning.

Trots att vi alla varit förberedda på hennes död så länge, så gjorde det så

väldigt ont precis innan.

Men precis när hon dog till tonerna av "Ave Maria" så var det ändå så

underbart fridfullt och vackert.

Hon vaknade till och log så nöjt och fridfullt innan hon lämnade oss.

Allt hon var för mig är hon fortfarande i minnet.

Hon har inte "slutat att finnas" bara för att jag inte längre kan se och prata med henne.

Jag tänker så ofta på henne och om vad hon skulle sagt och tyckt om vissa saker.

Att vi bor här i Thailand är delvis hennes förtjänst.

Jag har så mycket att tacka henne för, förutom den son hon födde som sen blev min prins :)

När vi var i Egypten första gången, så sa hon till mig: - Så här borde alla barn få ha det !

Önskar sååå att hon hade fått se hur hennes barnbarn har det nu.

All hennes oro för Niklas. Tänk om hon kunde se honom nu !

Det skulle vara till glädje för henne.

Hon är fortfarande en del av min vardag.

Även om hon inte ringer och säger: - Heeeeiii, min älskade sonhustru,

så ringer hon mig i minnet och jag hör hennes mjuka  Heeeiiiii .

Enligt Moa så är hon nu i Nangijala där farfar väntat på henne med sitt dragspel i Körsbärsdalen.

En vacker tanke, eftersom körsbärsblommorna också slår ut på våren.
     Jag saknar dig Gunsan..............