.

och helt underbar.

I flera dagar har Moa fascinerat mig mer än vanligt.

Hon har ju som jag berättat tidigare tappat nästan alla sina tänder.

Och i söndags så blev hon av med en till.

Så nu är det så gott som toktomt på tänder i munnen.

Hon är så underbart söt nu när hon pratar :)

Och pratar gör hon, med allt och alla hela tiden.

Sådan pappa, sådan dotter..... :)

I lördags så hade hon byggt en koja i sitt rum, genom att knyta fast

gardinen i dörrhandtaget med hopprepet och sedan lagt den andra sidan av gardinen över TV:n.

Man måste ju ha TV och DVD i kojan :)

Ytterväggen på kojan blev mot glasdörren mot altanen, där jag satt och

fascinerat tittade hur hon fixade och donade där inne.

Då såg jag hennes minspel hela tiden :)

Hmm, en lampa måste hon ha i kojan, och så försvann hon och kom tillbaka

med en ficklampa med handledsrem på.

Sen provade hon olika varianter att hänga upp den på.

Inte där, och inte där, hon såg väldigt fundersam ut hela tiden.

Så knöt hon fast den i pinnen som man tar tag i för att dra för gardinerna,

och DÄR hängde den perfekt över alla kuddarna framför TV:n.

Och det nöjda tandlösa leendet hon bjöd på när det funkade var näst intill obetalbart.

Konstigt att mitt hjärta inte brast, för det svällde alldeles väldigt :)

Så satte hon sig ner och och njöt av lampans sken...

Sen frågade hon mig: -Mamma hur mycket är klockan ?

- Halv sju, svarade jag. Sen for hon upp och hämtade sin leksaksklocka och

ställde visarna på halv sju, knackade på rutan och visade mig klockan.

- Ja, det rätt, svarade jag.

Sen frågade hon hur mycket klockan var en gång i halvtimmen hela kvällen, ställde den rätt nästan

varje gång, knackade på rutan och visade mig, och var så superstolt över sig själv.

På söndagmorgon tog Janne med henne till Saladan där hon fick köpa sig en RIKTIG arbandsklocka.

En rosa Hello Kitty-klocka.

En så´n tandlös liten goding vi har :)